Hampus!

I går morse när jag vaknade fanns en känsla av att något var fel i kroppen.
Sedan så fann jag våran han katt Hampus under trappan, han var matt i blicken och hela hans kroppsspråk sa att något var fel.

Det var nästan så att han värjde sig från mig när jag klappade honom, enda gången han sträckte sig för att bli klappad var när Felix strök honom över ryggen. Efter samtal med mamma, syster och Tobbe ringde jag en veterinär och vi fick en akut tid för att undersöka Hampus. Jag visste redan!

Jag satt med honom under trappan tills Tobbe kom hem, han spann under en kort stund men man såg samtidigt att han ej mådde bra. Vi tog honom till veterinären och fick träffa en rar sköterska som visade oss in på ett undersöknings rum

Tobbe och jag bestämde att vi vill låta barnen vara med om de vill, och båda ville vara med.
Veterinären undersökte honom, och han kunde knappt stå på benen. Vi fick vara ensamma med honom och vi kände båda att det var rätt beslut att ta farväl. Men fy så tungt det vara att säja dom orden.

Vi alla klappade om honom, grät och tog farväl. Han va så matt men så vacker. Älskar verkligen den katten, han var så ur go. Aldrig elak, barnen fick klappa och leka med honom bäst de ville.

Han fick ligga i Felix knä när han fick första sprutan, och han somnade så ro fyllt in. Vi fick hjälpa Felix att stötta upp hans huvud. Anton satt på stolen brevid och strök honom över pälsen.

Sedan la vi upp honom på bordet, han var så däckad av första sprutan så han märkte inget tror jag. När han fick sista dosen höll jag om honom och så fort sköterskan va klar tog jag honom till min famn. Allt va så stilla. Han sov en rofyld sömn i katt himelen,tillasammans med Anna-stina och Oscar.

Vi valde självklart att ta med honom hem och ska hitta ett perfekt ställe att begravia honom på.
Saknaden och tomheten efter honom är så stor och gör så ont.

Vila i frid Älskade Hampus! Världens sötaste goa katt!

Älskar dig! // Terés

Måndag!

Barnen är lediga i dag men Tobbe jobbar. Vi har alla haft 4 underbara dagar ledigt nu.
Så skönt när hela familjen är hemma.

Sammandragningarna fortsätter komma, jag ser ett jätte tydligt mönster nu. Om jag lägger mig ner och vilar direkt så brukar de oftast avta, fortätter jag med det jag sysslar med så kan det sitta i hur länge som helst. I bland vaknar jag på nätterna och har ont, men i natt har jag sovit som en prinsessa. Somnade vi 21:00 i går och klev upp vid 8 tiden :) 11 timmars sömn, inte illa!

På torsdag är det dags för ett nytt läkarbesök. Tror dock inte riktigt att jag är helt ok för att gå tillbaka att jobba. Mitt jobba är stressigt emellan åt och mycket gå och stå.

Just ja, någon havandeskapspenning blir det inte för min del. Fick avslag på min överklagan då mitt arbete inte innehåller några tunga lyft?! Men allt annat då, skall inte det räknas in? Ja det är verkligen ett mysterium hur de resonerar på försäkringskassan.

Nu skall jag , efter en lite paus, ut och fortsätta fixa i trädgården och sola lite.

Kram/ Terés

Länge sen sist!

Hoppsan jag är vist inte så bra på att blogga kontinuerligt.
Men här kommer en uppdatering!

Just nu är jag hemma, sjukskriven pga av sammandragningar. Förvisso har jag haft det ett par veckor till och från men för en vecka sedan började de göra rejält ont. Jag sökte läkare efter min underbara kollegors inrådan.
Jag fick så pass ont att jag hade svårt att koncentrera mig och emellan åt även stå på benen.

Först var jag tveksam till att besöka spec mvc, gillar inte riktigt att vara sjuk eller att något aviker. Blir lätt som en struts då. Men efter lite tjat och omtanke så gick jag ner två trappor, min vänliga kollega S följde snällt med mig.

De kollade ett CTG som såg normalt ut. Tog urinprov. Sen vart det dags för läkar underökning.

Lite lustigt var det för det var samma läkare som tog emot mig då Felix föddes i vecka 35+1 för 6 år sedan.

Hon gjorden en vanlig gyn undersökning och ett ultraljud på cervix. Och under undersökningen såg hon så där konstig ut som bara läkare kan göra när något inte stämmer rikigt. Trodde nästan jag skulle kräkas av oro.

Hon hade svårt att bedömma hur vidare cervix var förkortad eller inte och om det eventuellt var början till förtidig förlossning i vecka 25+1. Hon påpekade även att fostrets huvud stod väldigt lågt. Allt snurrade i huvudet på mig, är så glad att jag hade S där som stöd. Är dig evigt tacksam!!!

Efter yttligare en stunds undersökning kunde hon dock konstatera att det var inget akut utan hem med sjukskrivning och återbesök med nytt ultraljud dagen efter.

Dagen efter kom vi tillbaka, ultraljud på cervix och Lilla Loppan gjordes som visade en opåverkad cervix. Så nu kommer jag fortsätta att vara sjukskriven och nytt läkar besök för ny bedömning om 2 veckor.

Känns skönt att allt är bra med Lilla Loppan men fy så orolig jag vart. Har fortfarande ganska mycket och stundom rejält onda sammandragningar men nu kan jag i alla fall få vila.


Kan ju även tillägga att enligt viktuppskattningen vägde vår lilla bebis 771 g. Helt otroligt!

Jag mår illa IGEN!

Illamåendet hade ju gett med sig och jag började känna mig pigg. Så i morse vaknar jag och mår så fruktansvärt dåligt.

Är jätte trött och känner mig bara allmänt grinig och sur. Tror för visso att detta kan bero på en tuff helg på jobbet. Har jobbat hela helgen, fredag, lördag och söndag och det har varit fullt ös på jobbet alla tre dagar.

I dag masade jag i alla fall mig i väg till frisören och klippte mig lite, vet inte ännu om jag riktigt blev nöjd, men det kommer säkert kännas bättre i morgon!

Nu blir jag ledig i 2 hela dagar innan det blir jobba dags igen! I morgon kommer min kära syster med familj på besök.

Hoppas jag känner mig pigg och full av energi i morgon!

På återseende

Nu vet jag, tror jag i alla fall ;)

I flera dagar har jag känt något i magen. Det har liksom känts som det är en väldigt väldigt liten figur som gör en kullerbytta. Och i går kände jag det två gånger. Det måste vara min lilla vän i magen som ger sig till känna.

I dag blir det en sväng in till stan och sen badhuset med barnen, det gäller att ta igen förlorad tid :)

På återseende!

Ledig i dag!

I går var en strulig dag på jobbet, emellanåt känns det så tråkigt och tungt att gå i väg och jobba. Fast jag älskar mitt jobb faktiskt, tror nog det är ett av världens bästa jobb :).

Nu stundar två hela dagars ledighet innan det blir helg och jag ska jobba igen.

De flesta på jobbet vet nu mer om att jag väntar en liten till sommaren. Känns bra att de vet nu.

I dag ska jag med äldsta grabben till tandläkaren sedan en sväng till biblioteket innan jag ska hem och BAKA ännu mer. Är så lycklig över att ha återfått min aptit och lite ork. Börjar känna mig som en riktig människa igen. Innan har det mest varit väldigt enkelt mat här hemma och inget hembakat på flera veckor, jag som annars älskar att baka. Men orken har inte funnits där.

Det är ganska häftig hur något så litet kan påverka kroppen så fruktansvärt mycket. I dag är jag (om man räknar efter sista mens) i vecka 14+5, ganska häftigt va?!

I morgon blir det en tripp in till stan för att se om jag kan hitta några byxor som passar min redan stora mage lite bättre än min vanliga byxor :)

På återseende!

Mitt första lilla försök att blogga!

Blir så sugen när alla andra bloggar att själv försöka mig på detta, så nu ger jag det en chans.

För att kunna ha något speciellt att skriva om kommer jag nog mest att skriva om min graviditet, men det blir säkert massor av annat smått och gott så småningom.

I dag är jag vecka 14+0, det har jag nyss kollat upp för sånt måste man ju veta när man bloggar ;).

Vi har sedan i somras önskat en liten till här hemma. Och efter andra försöket satt det lilla fröet på plats, kändes så häftigt att få gå igenom en graviditet igen. Och på något sett kändes det ganska naturligt att vi skulle få till det snabbt. Så var det ju sist oxå. Men lyckan varade inte länge. I vecka 8 ungefär fick jag en blödning men lilla "pysen" såg fin ut på ultraljudet men vid nästa läkarbesök en och en halv vecka senare levde den tyvärr inte längre.

Detta var en så otroligt jobbig upplevelse, trodde nog aldrig innan att det skulle kunna vara så jobbig att förlora något så litet. Men för mig var jag långt fram in i min bebis planering.

Tiden efter va tuff, vi började ganska snabbt försöka men den här gången kändes det inte lika naturligt att det skulle gå fort. Vi hade blivit medvetna om något på vägen, nämligen om att det kan drabba en själv.

När plusset väl dök upp kom även känslorna av oro tillbaka, hur kommer det att gå denna gång? Tänk om det blir missfall igen? varför vart det missfall förra gången? Tänk om det är något fel på mig?


Men tänk nu är jag här i v 14+0 och har fått se den lilla som var stor och fin. Nu skall bara allt annat gå bra, denna gång måste det ju vara vår tur :)

Magen har redan börjat växa lite och jag har redan lagt på mig några extra kilon. Men större ska jag bli innan det är dax :)

Nu skal jag på någe snyggt försöka avsluta så det inte blir ett allt förlång inlägg som ingen orkar läsa...så kort och gott...

På återseende/ Terés